• Foto: Stefan Tell

"På Fårö stänger jag av allt"

Praktikertjänsts vd Johan Fredriksson har jobbat med vård och omsorg hela sitt vuxna liv. Intresset väcktes ordentligt 1984. Han hade precis flyttat till Stockholm för jobb som vårdbiträde inom långvården. Det var en sådan brist på personal att de lockade med bostäder för alla som nappade på jobb – perfekt för en nyinflyttad 20-åring från Norrbotten.

– Det som gjorde mig engagerad var att det var så fruktansvärt dåligt allting, det var gräsligt! Värdelöst ledarskap och personalen satt bara och rökte och läste Hemmets veckotidning, berättar han.

Det dröjde inte länge innan Johan började röra om i grytan.

– Jag tog med ett gäng patienter på utflykt till Djurgården och hamnade i konflikt med de äldre damerna som jobbade där, de tyckte nog att jag kom och störde deras bekväma lunk. Det där var verkligen ett avgörande ögonblick i mitt liv när något väcktes i mig att så här kan det bara inte få vara. Jag såg ju att det egentligen inte var personalens fel utan att ansvaret låg på cheferna.

Johan Fredriksson växte upp i Boden och beskriver sig som "ett barn av svensk samhällsplanering".

– Min hemstad byggdes på två ben; det militära som framför allt bestod av män, och sjukhuset med sjuksköterskeskolan som primärt bestod av kvinnor. Någon hade tänkt till där!

Mycket riktigt arbetade Johans pappa i Försvaret och mamman var sjuksköterska, vilket också bidrog till grogrunden för hans växande intresse för vård och omsorg.

– Pappas jobb var så hemligt, han jobbade med telekommunikationer i Försvaret och satt i ett berg i fästningen där man aldrig fick hälsa på. Jag var desto mer på mammas jobb. Hon jobbade med funktionsnedsatta personer, eller ”svårt handikappade”som det kallades på den tiden. Jag fick stor respekt redan som barn för det arbete som görs med människor som inte har det så väl förspänt i livet, berättar Johan.

Efter några års varvande av jobb inom långvården och tågluffar i Europa började en samhällsintresserad 25-årig Johan Fredriksson studera statsvetenskap på Stockholms universitet. Men besviken över att det handlade mer om strukturer än politiskt innehåll engagerade han sig i studentkåren, där han så småningom blev ordförande. Det blev allt tydligare att han trivdes som chef. Även affärsintresset väcktes till liv under den här tiden.

– Kåren blev en jättebra skola för mig i både ledarskap och affärer. Vi omsatte 30 miljoner och ägde allt från studentbostäder till högskolerestaurangen. Jag var totalt oerfaren men lärde mig massor av det jätteansvar jag fick i knät.

Att Johan har ett medfött driv råder ingen tvekan om. Han har massor av energi och verkar ha gått ”all in” när det gäller precis allt i livet. Han har spelat hockey på så hög nivå att han var tvungen att välja mellan hockeyn och studierna till slut. Han har också tävlat i storslalom och jobbat som skidlärare. Golf började han spela när han var tolv år genom att köpa en järnsjua och bygga några hål i lekparken.

– Jag har alltid haft mycket idéer och är en person som får jäkligt mycket gjort. Min fru planerar och skriver listor och jag är den som verkställer, säger han och skrattar.

Huset på Fårö är ett sådant exempel. Familjen hade köpt en tomt på ön, och när Johan var mellan jobb i sju månader härom året såg han till att det byggdes ett hus på tomten genom att projektleda allt i minsta detalj. Efter att ha hyrt hus på Fårö i tjugo år har familjen nu ett eget drömhus på ön. Här tillbringar Johan somrar och långhelger och slår nya rekord varjegång – i att göra så lite som möjligt.

– På Fårö stänger jag av allt. Vi sover länge, kanske tolv timmar per natt. Äter frukost och läser tidningen länge och sedan kopplar jag in Spotify i högtalarna och står och diskar utomhus i en timme. Sen är det dags för lunch! Vi är sällan på stranden före klockan tre och sen är det bara att åka hem och laga middag. Och så ser dagarna ut. Det är fantastiskt skönt.

Uppdaterad 26 september, 2014