Så slog vi hål på fördomarna

Debattartikel publicerad på Brännpunkt, svd.se den 30 december 2014

Ett aktivt integrationsarbete är ett krav för att kunna lösa de utmaningar som vården och Sverige står inför. Vår erfarenhet är att det genom kunskap och upplevelse går att påverka människors beteende och tolerans, skriver företrädare för Praktikertjänst.

Under de senaste veckorna har vi i Sverige åkt in i en politisk situation som egentligen saknar motstycke i vår politiska historia. Vi har ställts inför voteringssituationer rörande en budget som inte alls har handlat om budgeten i sig utan om hur olika politiska partier vill konfrontera mot varandra, och där en gruppering helst skulle bli osynlig. Det politiska etablissemanget valde att lösa frågan på ett sätt i riksdagen, och på ett annat, mer pragmatiskt, sätt i skånska regionfullmäktige.

Vi som arbetar på fältet tycker att politikerna är tio år för sent ute, för så här ser verkligheten ut för oss:

Femton procent av Sveriges befolkning är födda utomlands. Mer än var tredje läkare och drygt var tionde tandläkare kommer från ett annat land. Det är rimligt att anta att motsvarande siffror också gäller för andra kategorier vårdanställda.

I vården möts människor från olika länder, från olika kulturer med olika språk och erfarenheter. Ett vårdmöte, mellan vårdgivare och patient, är inte sällan komplext och känslomässigt laddat. Den kommunikation som sker är avgörande för resultatet av mötet.

Under de kommande åren kommer Sveriges befolkning att bli äldre. Någon har räknat ut att det kommer att krävas ytterligare 600 000 anställda inom vården fram till 2030. Vår slutsats är att en mycket stor del av de människor som kommer till Sverige från andra länder, av ett eller annat skäl, kommer att börja arbeta inom vården. Det är till och med nödvändigt att de gör det, eftersom svensk vård inte annars kommer att klara av att ta hand om de allt äldre och allt mer vårdkrävande invånarna i vårt land.

Tack och lov för oss snabbt åldrande svenskar är det många som vill flytta till just vårt land. Det ställer krav på en fungerande integrationspolitik i alla steg. Det ställer också krav på att vården är beredd på att ta emot och behandla patienter från andra länder och kulturer och, inte minst, att vården har förmågan att se till att det finns arbetsplatser som fungerar väl med medarbetare från olika länder, från olika kulturer, med olika erfarenheter, utbildningar och referenser.

Med tanke på den stora utmaning som står för dörren, kan vi tycka att vårdens diskussion om hur vi integrerar människor med olika bakgrund, är på tok för lågmäld. I dag finns det knappast några konkreta verktyg, som vi har sett, för hur en verksamhet ska driva ett praktiskt integrationsarbete på arbetsplatser.

För Praktikertjänst tog det arbete som vi nu bedrivit i knappt tre års tid sin utgångspunkt i inget annat än ren ekonomi. Som företag är Praktikertjänst beroende av ett starkt förtroende, för att kunna få beställare, medarbetare och patienter. Målet med arbetet var att Praktikertjänst skulle bli mer attraktiva, skapa bättre fungerande arbetsplatser, med vissheten om att arbetsplatser som mår bra har lägre sjukfrånvaro och personalomsättning. Och detta ökar lönsamheten.

Praktikertjänsts tidigare erfarenheter från integrationsfrågor var inte bara positiva med kostnadskrävande hanteringar av personalfrågor och samarbetsproblem. På ett eller annat sätt hade orsaken alltid sin grund i att människor från olika kulturer inte förstod varandra. Utifrån företagets perspektiv var behovet av kunskap, ett fungerande förhållningssätt och verktyg akut. Det blev också vår utgångspunkt för arbetet.

Vi bestämde oss för att göra ett utbildningsprogram i form av en föreställning som bygger på storytelling, vetenskap och handfasta verktyg kopplad till åhörarnas vardag på arbetsplatsen. Den röda tråden i föreställningen är en virtuell resa där åskådaren får möta en resenär och lyssna till dennes berättelse om vad migration är och vad migranten möter. När resan har nått sitt mål har åhöraren förhoppningsvis upptäckt att problemet inte är att folk är så värst olika, utan att vi förhåller oss olika beroende på hur våra ryggsäckar ser ut. Föreställningen utmynnar i en diskussion om ett antal medmänskliga verktyg som behövs för att skapa praktisk integration och hantera kulturskillnader. Vår viktigaste erfarenhet är att det genom kunskap och upplevelse går att påverka människors beteende och tolerans.

Hittills har mellan 600–700 medarbetare i Praktikertjänst sett och lyssnat på budskapet. Vi kan se en tydlig attitydförändring och har lyckats slå hål på många fördomar och har ökat medvetenheten om språkets betydelse. Viktigast är kanske att vi inte längre har en tendens att väja undan för svåra frågor som kopplas till integration och låtsas som om de inte finns.

Utifrån ett arbetsgivarperspektiv har vi alltså gjort ett antal viktiga lärdomar. Vi har nu policies och en etisk kod som beskriver vår syn på integration och dess mekanismer. Utgångspunkten är lagbokens text och företagets värdegrund, men vi har konkretiserat vårt förhållningssätt till arbetsplatsens förutsättningar. Framför allt vågar vi påstå att vi har blivit bättre på att analysera situationer som uppstår och att proaktivt se till att de faktiskt inte uppstår genom att ha ett genomtänkt förhållningssätt i den här typen av frågor. Det gäller mötet med patienten likaväl som mötet mellan medarbetare.

Vi är helt övertygade om att integrationsarbetet måste fortsätta göras. Att kunna se kraften i alla människor och att överbrygga de skillnader som kan finnas mellan oss människor är ovärderligt. Inte minst för oss som vårdbolag att få fortsatt kompetent bemanning, men också för samhället i stort.

Vad kan då Vårdsverige lära sig av vår Praktikertjänsts resa?

Kanske är det dags för landstingen och regionerna att ställa krav på att det finns ett fungerande integrationsarbete på plats i de verksamheter som de upphandlar vårdtjänster från?

Med tanke på den utmaning som vården står inför, både när det gäller att ta hand om människor med en annan kulturell bakgrund som behöver vård och att möta det stora vårdbehov av en åldrande befolkning som vi ser framför oss?

Vi tror att det är en bra idé och att det skulle tvinga fram fler tankar och idéer om hur vi löser denna fråga på ett bra sätt. Vi har lärt oss att ”det man räknar på, blir gjort”. Handen på hjärtat så är vi ganska övertygade om att vi och många andra företag och organisationer behöver adressera integrationsfrågorna med mindre vackra ord och tumvantar och mer konkreta handlingar.

Vid upphandlingen av Simrishamns sjukhus, som varit i Praktikertjänsts drift sedan den 1 december 2014, har Praktikertjänst åtagit sig att arbeta strukturerat med samhällsansvar och öka ”förståelsen för olika kulturella sammanhang och se olikheter som en möjlighet till utveckling”. Nu står vi inför att genomföra projektet och att fastställa riktningen och undrar om fler vill, och vågar, följa den?

JOHAN FREDRIKSSON vd och koncernchef, Praktikertjänst AB

SAHAR ALMASHTA fristående rådgivare inom integrationsfrågor

TOMAS SANDSTRÖM förhandlingschef och ansvarig för diskrimineringsfrågor, Praktikertjänst AB

Tillbaka