Extern bild

Debattartikel i Dagens Samhälle

Publicerad:

I september 2008 publicerade läkartidningen ett debattinlägg från läkarkollegan Pouya Movahed, som blev fälld i HSAN gällande en patient som sökte en jourmottagning med vad patienten själv bedömde vara en bihåleinflammation.

Motivationen till erinran var i sig inte bedömningen av sjukdomen – att patienten inte led av bihåleinflammation och inte behövde behandling – utan på grund av att patienten uppgav att han inte hade blivit undersökt, och att det inte fanns några statusfynd i journalen. Ingen skugga ska falla över vår kollega. Denne gjorde en klok bedömning av en förkyld patient och HSAN beslutet var inte utan kontrovers, men det låter sig väl illustrera dagens dilemma.

HSAN skriver i sitt beslut:

”några undersökningsfynd finns dock inte noterade i journalen, vilket stöder patientens uppgift att han inte blivit undersökt. Läkaren har därför brustit i omhändertagandet av patienten. Läkaren har av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter. Felet är varken ringa eller ursäktligt och bör medföra disciplinpåföljd i form av en erinran”

På bara tio korta år har nu ledande byråkraters inställning till vård gått i diametralt motsatt riktning. Allmänläkarkollegiet slåss för att patientsäkerheten, kontinuiteten och resurserna ska bibehållas inom primärvården så att vi kan ta emot våra patienter, för att se dem, tala med dem och undersöka dem på plats. Allt i patientsäkerhetens och den höga kvalitetens namn.

Emot oss har vi ett fartblint landstingsstyre som uppger att upp emot 75 procent (40-75 procent) av besöken i primärvården kan tas emot genom digitala lösningar. Hur många av oss har inte när vi till exempel lyssnade på ett hjärta hört ett oväntat blåsljud? Eller vid bukpalpationen hittat ett malignt melanom? Fynd som är oväntade för både patienten och läkaren och som kanske är allvarligare än det symptom patienten sökte för från början.

I ett videokonferensmöte, är det fysiskt omöjligt att undersöka patienten. Möjligen kan psykiatriskt status bedömas, men all typ av grundläggande somatiskt status är av naturliga skäl omöjliga att genomföra. Det som ansvarsnämnden för tio år sedan ansåg var så allvarligt att det bestraffades med en erinran ska idag enligt SLSOs ledning vara det självklara sättet för möten i vården.

Att använda videokonferens för till exempel uppföljning av ett fysiskt besök istället för ett vanligt telefonsamtal, eller som stöd för sjuksköterskor i telefonrådgivning på vårdcentralen eller 1177.se är verkligen en vinst för vården. Men att tro att en främmande läkare i ett annat landsting skulle kunna ersätta min personkännedom, mina händer och mina öron det är bara dumt. Eller om man får citera HSAN från 2008, är ”att av oaktsamhet inte fullgöra sina skyldigheter.”

Sara Banegas, distriktsläkare och verksamhetschef Praktikertjänst Ekerö Vårdcentral

Artikeln publicerades ursprungligen i Dagens Samhälle den 20 februari 2018.

Tillbaka

Blocks