Debattartikel - ”Ständiga underskott dränerar vården”

Arbetsgivar- och branschorganisationen Vårdföretagarna publicerar årligen en rapport om de ekonomiska förlusterna i den offentligt drivna primärvården.

Den senaste rapporten publicerades i slutet av januari och där slår organisationen fast att 20 av 21 regioner under 2017 gick med underskott i primärvården och att förlusterna under det året uppgick till 740 miljoner kronor. Men totalt – under de senaste sju åren – uppgår förlusterna till över 2 miljarder kronor.

Samtidigt blev det nyligen officiellt att regionfullmäktige i Västra Götalandsregionen beslutat att avskriva alla sjukhusens underskott. Totalt handlar det om hisnande 1,2 miljarder kronor som på ett bräde försvinner.

Vad bekvämt det vore att kunna göra det i ett privat drivet vårdföretag. Att kunna berätta för alla aktieägare att bolaget år efter år gjort underskott på miljontals kronor, men att styrelsen rekommenderar aktieägarna att stryka underskotten så att verksamheten får arbetsro.

Låter det rimligt? Nej, det gör det inte. Eftersom verkligheten inte fungerar så. Att år efter år tillåtas gå med enorma underskott och sedan inte behöva ta konsekvenserna är problematiskt och skapar en skev situation inom hälso- och sjukvården. Det innebär också att huvudmännen inte tar skattebetalarna på allvar och att skatt ses som någon form av oändlig resurs, vilket det naturligtvis inte är.

I grund och botten är den här situationen inte unik för Västra Götalandsregionen eller en enskild region, och problemet handlar i grund och botten om två huvudsakliga områden.

Underfinansiering. En stor del av den svenska hälso- och sjukvården är underfinansierad, och det handlar bland annat om primärvården. Ett antal regioner har justerat budgeten och exempelvis har Region Stockholm under 2019 ökat satsningarna på primärvården med 360 miljoner kronor. Det är en viktig signal mot både patienter och profession.

Effektivisering. Den svenska hälso- och sjukvården är en kolossal apparat som i stor utsträckning är sjukhustung, vilket skapar onödigt höga kostnader. Dessutom dras hälso- och sjukvården med ineffektiva tekniska system och lösningar och har ofta en ett tungrott och byråkratiskt maskineri som är både svårt att förstå och göra sig hörd i.

Offentliga vårdgivare har systematiska problem att hålla budget och att arbeta effektivt. Offentliga aktörer måste börja att arbeta på ett smartare och mer kostnadseffektivt sätt. Det är sedan länge hög tid förändra ett system där underfinansiering göder en trögrörlig och förlusttyngd offentlig vårdapparat.

Privata aktörer inom hälso- och sjukvården har samma uppdrag och skyldigheter som offentliga vårdgivare, men uppenbart inte samma rättigheter och möjligheter till finansiering. Vi ska enligt lag ha samma ersättning som offentliga aktörer, ett system som i praktiken alltså inte tillämpas.

De här systematiska förlusterna dränerar det allmänna på resurser som kan användas bättre. Det förhindrar också att dåligt fungerande verksamheter ersätts av andra, mer välfungerande. Det är inte rimligt att ha en enorm vårdapparat där undermålig uppföljning, nästan obefintlig budgetdisciplin och dåliga ekonomiska beslut inte får konsekvenser.

Erik Strand, vd och koncernchef, Praktikertjänst

Texten publicerades ursprungligen på svd.se den 23 april 2019

Tillbaka