Debattartikel - värna våra pensioner – slopa vårdmomsen

Den svenska ekonomin och det svenska pensionssystemet står inför stora utmaningar. Bakgrunden är bland annat att andelen äldre väntas öka kraftigt samtidigt som andelen förvärvsarbetande krymper. Färre ska helt enkelt försörja fler.

Utmaningarna kring den här uppochnedvända pyramiden – eller kanske är det en champinjon – har stötts och blötts under många år i både Sverige och andra industriländer. Och i början av februari meddelade den blocköverskridande Pensionsgruppen att de var överens om en höjning av pensionsåldern och gav förslag på ett hållbart och längre arbetsliv.

För att trygga framtida pensioner krävs ett längre arbetsliv och att arbetskraften används bättre. Det kräver också att arbetslivet blir mer flexibelt och modernt och att det finns goda möjligheter att ställa om sent i livet.

En omställning kan innebära att en medarbetare i 60-årsåldern väljer att avsluta sin tillsvidareanställning för att arbeta som konsult. Ett arbetssätt som uppskattas av många, exempelvis på grund av friheten att bestämma över sin egen tid.

Men efter att vårdmomsen slagit till den 1 juli kan det förändras. I en handvändning blir det nämligen 25 procent dyrare för privata vårdgivare att anlita konsulter eller bemanningslösningar medan offentliga aktörer kan kvitta momsen.

Det finns alltså stor risk att den privata tandvården och hälso- och sjukvården dräneras på konsulter som kan hoppa in vid arbetstoppar, semestrar eller föräldraledigheter.

I hela vården är konsulter och bemanningslösningar centrala för att svara upp mot de höga kraven på tillgänglighet. Inom den offentliga hälso- och sjukvården är de till och med så centrala att Sveriges kommuner och landsting, SKL, satt som mål att vara oberoende av inhyrd personal till det senaste årsskiftet, något man inte lyckades med.

Samtidigt behövs fler händer och fötter i såväl tandvården som i hälso- och sjukvården. Att det råder utmaningar kring kompetensförsörjningen i vården är en underdrift. Exempelvis slår Socialstyrelsens nationella planeringsstöd 2019 fast att samtliga 21 regioner rapporterar brist på specialister i allmänmedicin och att 18 regioner bedömer brist på tandläkare.

Det blir heller inte lättare framöver när det väntas stora pensionsavgångar, framförallt bland barnmorskor, tandläkare och psykoterapeuter. Flera av de som står inför pension är säkert inte främmande för att stanna kvar i arbetslivet, men med ett friare arbete, kanske som just konsult.

Men genom vårdmomsen är risken alltså hög att vården dräneras på kompetens. Vissa kommer inte att förlänga arbetslivet, medan befintliga konsulter med många år bakom sig kanske väljer att tacka för sig när de inte längre har möjlighet att arbeta åt bygdens lokala tandläkare eller vårdcentral.

Den svenska ekonomin och den svenska vården saknar inte utmaningar. De allra flesta är överens om att vi måste arbeta längre och att det behövs mer arbetskraft.

Att då i ett svep göra det mindre attraktivt att ställa om till ett mer flexibelt arbetsliv samtidigt som privata vårdgivare kan tvingas dra ner på bemanningen är både oansvarigt och kontraproduktivt. Patienter, medarbetare och framtida pensionärer förtjänar helt enkelt bättre.

Erik Strand, vd och koncernchef, Praktikertjänst

Carina Olson, ekonomi- och finansdirektör och vice vd, Praktikertjänst

Texten publicerades ursprungligen i Dagens Samhälle den 5 juni 2019.

Tillbaka