Debattartikel – ”Högkostnadsskydd riskerar att rasera ett välfungerande system”

I Sverige har den vuxna befolkningens tandhälsa blivit allt bättre sedan 2009. Det slår Socialstyrelsens rapport Tandhälsa 2017 fast. Det är en glädjande utveckling som har sin utgångspunkt i en utbildning i världsklass samt ett stabilt och välfungerande tandvårdssystem där privat och offentlig tandvård arbetat sida vid sida i decennier.

Svenskt kvalitetsindex, SKI, senaste mätning visar exempelvis att tandvården, med en kundnöjdhet på hela 79,2, återigen är den bransch som har nöjdast kunder inom samtliga kategorier. Och allra mest nöjda är den del av befolkningen som är 60 år och uppåt.

Men vi ska inte blunda för att tandvården har stora utmaningar kommande år. Och det handlar i stor utsträckning om att hitta medarbetare. Sverige står inför en kraftig demografisk utmaning där framförallt antalet äldre ökar i snabb takt samtidigt som andelen i arbetsför ålder ökar betydligt långsammare. Det innebär att färre ska vårda fler.

Tandvården står alltså inför en kompetensutmaning – inte inför ett systemfel. Att i ett sådant skede placera tandvården i den allmänna sjukvårdens högkostnadsskydd riskerar dels att tandvården tvingas slåss med övrig hälso- och sjukvård om de knappa resurserna, dels kan det leda till kompetensflykt.

Det skapar en underfinansierad tandvård med ännu större brist på medarbetare, och samtidigt en ojämlikhet när alla 21 regioner tvingas ta fram egna regelverk för styrning och finansiering. Risken är uppenbar att regionerna drar ner på resurser för exempelvis förebyggande tandvård.

För att behålla kvaliteten, skapa en jämlik tandhälsa och försvara patientsäkerheten behöver vi värna och utveckla det tandvårdssystem vi har idag. För även om tandhälsan kan bli ännu bättre så kommer inte ett högkostnadsskydd att förbättra situationen.

Vi vet till exempel att karies ökar bland sexåringar, och i den gruppen är tandvården helt kostnadsfri för patienten.

För att ytterligare förbättra tandhälsan krävs andra åtgärder. En del går att komma åt genom nya subventioner, men de behöver riktas till grupper som behöver dem allra mest. Det handlar många gånger om äldre och pensionärer, men också socialt utsatta som ofta har ett större tandvårdsbehov.

Men ännu viktigare är kommunikation. I en rapport som PRO publicerade under 2018 framkommer exempelvis att var femte pensionär inte känner till tandvårdsbidraget eller högkostnadsskyddet inom tandvårdsförsäkringen.

Här finns uppenbart mycket att göra för både myndigheter och vårdgivare.

Den privata och offentligt drivna tandvården måste tillsammans med aktuella myndigheter lyfta fram de bidrag som finns, informera om vikten av förebyggande åtgärder samt förändra attityder och inställning till tandvården. Gärna på flera olika språk och i olika kanaler.

Att placera tandvården i den allmänna sjukvårdens högkostnadsskydd riskerar att rasera ett välfungerande system inriktat på förebyggande tandvård, som dessutom är populärt bland patienter och i grunden jämlikt över landet.

Urban Englund, tandläkare och styrelseordförande, Praktikertjänst

Ann-Chriztine Ericsson, tandläkare och affärsområdeschef Tandvård, Praktikertjänst

Artikeln publicerades ursprungligen på SVT Opinion den 28 maj.

Tillbaka