en bild
Kategorier för sidan Hälsovård

Så görs en adhd-utredning

Det är vanligtvis en läkare och en psykolog som genomför en adhd-­utredning. Även en specialpedagog, logoped, sjukgymnast, arbetsterapeut eller kurator kan göra kompletterande bedömningar.

  • Text Natalie Roos
  • Foto Praktikertjänst

1. Intervju med patienten eller barnets föräldrar

Första steget är en intervju med den vuxna patienten om hens sjukdomshistoria. Under intervjun gås symptom, funk­tionsförmåga samt medicinska och sociala förhållanden igenom. När det gäller barn är det första steget en liknande intervju med föräldrarna.

2. Intervju med anhöriga eller barnet som utreds

Därefter hålls en intervju med anhöriga, gärna patientens förälder som varit med under barndomen. Journaler och tidigare kontakt med sjukvården gås igenom. Om utredningen gäller ett barn hålls i stället ett samtal med barnet.

3. Kartläggning av patientens vardag

Vid behov görs även en kart­läggning av hur patienten fungerar i vardagsaktiviteter, genom till exempel en intervju i hemmiljö. Om det gäller barn kan det innebära intervju med personal på förskolan eller i skolan och observation av barnet i miljön.

4. Psykologisk utredning

Nästa steg är en psykologisk utredning som bedömer patientens intellektuella förutsättningar. Man kan också behöva undersöka specifika neuropsykologiska funktioner så som arbetsminne, snabbhet och uppmärksamhetsförmåga.

5. Medicinsk undersökning

Det är ofta även befogat att göra en medicinsk undersökning för att till exempel ta reda på om något annat sjukdomstillstånd kan ligga bakom symptomen.

6. Diagnostiskt ställningstagande

Efter intervjuerna och undersökningarna väger utredarna samman all information och gör ett diagnostiskt ställningstagande.

7. Skriftligt utlåtande

Utredarna skriver sedan ett skriftligt utlåtande som bland annat innehåller en eventuell diagnos och förslag på åtgärder i form av stöd, behandling och anpassningar.

8. Resultatet förklaras för patienten och anhöriga

Det sista steget är att utredarna förklarar resultatet för patienten och anhöriga. De erbjuder också information om fortsatt stöd.

Källa: Socialstyrelsen